Jag är knäckt

Öronen svider en aning. Men det är det värt. 
Som Martina sa när vi var på väg dit " Vi var helt knäckta när vi skulle spela efter dem i San Fransisco, de va så jäkla bra"
Vi har varit på Sticky Fingers och sett Frantic Sunday från Uppsala få hela mellanvåningen att skaka.
Detta är ett band som har gått framåt med raketfart och jag förstår varför.

Frantic Sunday rev Sticky

De bemästrar steg 1. Musiken är svängig, har groove är dansvänlig och med enkla genialiska melodi hookar får de hela publiken att sjunga med.

Sen till steg 2, liveframträdandet. Det är speciellt här DET händer. Fullt ös från första anslaget.
Sångaren Tomas är överallt, på räcket, hänger från taket, dansar med publiken, skakar hand med publiken och sätter endast ner micken i stativet de få gånger han måste spela keyboard med två händer ( oftast sker detta med en hand på tangenterna och den andra handen runt micken).
Svetten dryper. På scen. Hos publiken. Det går inte att inte vilja hoppa, dansa och sjunga med! 

När allt fler artister börjar hålla på med backtracks med förinspelade instrument i mängder är det fantastiskt att se hur 1 trumma, 1 gitarr, 1 bas, sång och då och då lite keyboard kan fylla hela konsertlokalen så grymt bra. Det är tajt, äkta, passion, glädje. 

Jag är knäckt. Knäckt för att jag inte lyssnat in det här bandet innan. Det är garanterat ett band som jag kommer följa i framtiden och rekommenderar dig skarpt att kolla in!

www.myspace.com/franticsunday