Hur får man ihop allt?

Hur får man ihop allt?

Livet, vänner, familj, relationer, karriär och egentid. Tiden är kort och flyger fram snabbare än ett JAS plan

Den här bloggen handlar om att nå mål i livet. Att satsa på det du brinner för. Om att se livet från den ljusa sidan.

Jag heter Henrik och jag satsar stort på att föra mitt band Part of Jon mot toppen. Jag investerar tid i träning. Jag tror på att varje person kan nå hur långt som helst bara man satsar!

Följ mig på min resa genom livet och bli inspirerad till att nå dina mål!

torsdag 14 juli 2011

Sista natten i Wien+ trötta och svettiga i Rom




I tisdags (12/7) blev vi inbjudna till förfest hos Sebastian. Alina, Wolfie, Anna, Elli och Ramon var också där. Vi körde lite ölspel och hade riktigt kul!
Sen bar det av till ett så kallat "Bad taste" Party. Poängen är att man skall ha så fula och omatchande kläder som möjligt. Andreas blev utspökad i en korsett och en prinsesskrona, jag tog på mig badbyxor innanför shortsen och satte dem högt och kavlade sedan ihop linnet som något BH liknande med ett läderband. BAD TASTE IT WAS!
Sjukt kul ställe, de pumpade ut Spice Girls och Backstreet boys ur högtalarna. Hög nostalgikänsla och alla körde gärnet på dansgolvet. Jag mötte en underbart vacker tjej med, synd att jag aldrig fick ditt namn.
Vi festade tills ljuset steg över stan och tog första morgon pendeln tillbaka till hotellet.
Några timmars skön sömn sedan gick vi upp, åt mat, gick till Alinas caf'e och gav henne en present som tack för allt. Vi fick även prova fantastiskt god gladd och kakor som de har där. Orlando di Castillo i Wien, ett ställe att kolla in!
Vi hoppade på nattåget till Rom klockan halv 8. Mardrömsupplevelse när en bitter gammal österrikisk surkärring till konduktör som bara pratade tyska tar våra Interrail kort utan vettig förklaring. Det hade tydligen med gränskorsningen men vi fick tillbaka dem dagen efter.
Nattåg är verkligen värdelsöst. Jag och Tobbe fick överslafarna igen och luftkonditoneringen fungerar inte där uppe. Dessutom fanns det ingen säkerhetssele så när man väl lyckades slumra in lite i bastun och tåget bromsade så hoppade man upp, slog i huvudet och fumlade efter räcket bakom ryggen för att inte ramla mot ett säkert benbrott.
Nu är vi framme i Rom och väntar på vårt rum här på hostelet. Så fruktansvärt trötta och svettiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar